Vinnarintervju med Svante Blanking

Först och främst Svante – grattis till stipendiet! Hur känns det?

Fantastiskt och inte minst pirrigt! Det känns helt sjukt att jag är årets stipendiat, speciellt eftersom jag började för drygt ett år sedan. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle gå såhär fort eller att någon skulle uppmärksamma mitt måleri på det här sättet. Jag känner mig väldigt glad, tacksam och framför allt peppad på att fortsätta.

Vad är ditt pronomen?

Han/Honom

Beskriv dig själv med tre ord!

Disciplinerad, kreativ och nyfiken.

Eugène Jansson har kommit på tal när det pratas om din konst. Känner du igen dig i den jämförelsen?

Absolut! Jag känner igen mig i jämförelsen. Jag tror att vi framförallt delar mycket som personer, vilket helt klart också visar sig i våra enskilda konstverk. Jämför man våran konst ser man nog snabbt intresset av manlighet och den manliga kroppen som finns hos oss båda.

Dessutom känner jag igen mig i den melankoliska och gåtfulla stämning som finns i Janssons målningar. Det är något jag själv dras mycket till, och som jag dessutom försöker gestalta i en del av mina verk. Jag tycker om när en målning inte berättar precis allt, utan lämnar lite utrymme för betraktaren att själv fundera över vad som egentligen pågår.

Sen har vi ganska olika sätt att måla rent tekniskt, men att bli jämförd med en av Sveriges stora konstnärer känns grymt!

Vad kommer först när du börjar måla – färgen eller formen?

Definitivt formen! Jag är väldigt svag när det kommer till starka silhuetter och tydliga linjer. För mig är det viktigt att kunna tyda vad som faktiskt gestaltas i en målning, även på långt håll. Färgen blir sedan ett ytterligare verktyg för att kunna lyfta fram och förstärka de olika formerna, både genom valör och färg.

Morgonmänniska eller på nattuggla när du målar?

Otvivelaktigt morgonmänniska. Mina två första målande timmar på dygnet är mina två absolut mest produktiva. Kvällen innan har jag hunnit grubbla över allt jag vill göra, förändra och skapa dagen därpå - så när morgonen kommer omkring är det alltid fullt fokus som gäller. Efter lunch och hundpromenad överlever jag på kaffe, en bra podd och en godisbit hit och dit. Gnutta mindre produktivt, men det fungerar också.

Vad inspirerar dig och ditt måleri?

Först och främst är det min oförlåtliga lust att måla män som driver mitt konstnärskap. Jag har en fascination över den manliga figuren, i alla dess former, som bevisligen kan få mig att hoppa upp ur sängen och måla varje dag. Det har blivit ett sätt att få uttrycka mig själv som gay, även innan jag vågade säga det högt. Utöver det är mitt målande ytterst intuitivt. Säsongen spelar stor roll, likaså hur jag mår och vad jag upplevt den senaste tiden. Ibland dras jag mot en dunkel restaurang, medan jag i andra fall finner glädje i att måla blå himmel och somriga motiv! Jag tror att det jag målar ofta är ett slags avtryck av var jag befinner mig i livet just då.

Städer och den urbana miljön har också kommit att bli en grundpelare i var jag söker inspiration. Ju äldre jag blir, desto mer ser jag städer som en helt egen organism. Jag älskar att cykla runt i Malmö där jag bor och är uppvuxen, titta på människor, hus och se hur allting är i konstant rörelse. Det är nog ingenting som kan ge mig så mycket inspiration som en dag på stan.

Hur ser din kreativa process ut från idé till färdig målning?

Det är sällan jag faktiskt har en idé när jag sätter mig ner för att skissa. Ofta bläddrar jag i min kamerarulle eller på sociala medier, bara för att i alla fall hitta någon detalj att bygga ett motiv utifrån. Det kan handla om allt från ett klädesplagg till ett citat, eller en viss miljö.

Därefter skissar jag digitalt. Det tillåter mig att klippa och klistra hur många gånger jag vill, sudda ut, lägga till och manipulera färg och form på ett sätt som helt enkelt inte går i verkligheten. Den färdiga skissen överför jag sedan på en pannå, och sedan börjar jag måla! Trots att jag förvisso har en skiss jag förhåller mig till så är jag hela tiden öppen för förändring och nya idéer. Exempelvis ändra färg eller överdriva formerna ännu mer. Där låter jag penseln göra jobbet.

Så fort jag har signerat tavlan är den klar, då har jag redan gått vidare till nästa tavla i huvudet och det är ytterst sällan jag vidrör en färdig tavla med penseln igen.

Vad gör du när du kör fast i ett arbete?

För att förhindra att detta överhuvudtaget sker så försöker jag ha igång minst två arbeten samtidigt. På så vis kan jag så fort jag tröttnar på en tavla, byta till den andra.

Ett dåligt beteendemönster som jag lätt annars hamnar i, är att jag överarbetar en målning till den milda grad att jag tillslut dränker den i terpentin och torkar bort flera timmars arbete med en bit papper. Enda lösningen för mig då är att gömma undan tavlan längst ner i min garderob, glömma bort den, och sedan rikta min energi mot att skapa något nytt.

Med tiden blir jag bättre på att märka när jag håller på att fastna i ett sådant träsk, och då pausar jag helt enkelt.

Finns det en konstnär, levande eller död, du gärna hade delat ateljé med?

Det finns många! I talande stund hade jag förmodligen valt den amerikanska J.C. Leyendecker. Jag tycker hans konstverk är helt fantastiska och jag hade mer än gärna tagit lärdom från honom.

Vilken musik lyssnar du på när du målar?

Allt mellan himmel och jord! Svenskt, amerikanskt, gammalt, nytt! Just nu är den svenska artisten Waterbaby min favorit. Hennes musik är sådär filmatisk som jag gillar den. Jag lyssnar även på en del musikaler, och renodlad filmmusik. Men framförallt lyssnar jag på poddar och ljudböcker. För mig är det viktigt att byta ljudformat för att inte bli uttråkad.

Vad är det svåraste med att vara konstnär idag?

För mig är det svåraste att få erkännandet och utrymmet att faktiskt kunna ha konstnärskapet som sitt arbete. Då hade jag nog levt för 200 år sedan. Idag är tröskeln ganska hög, och det är svårt att få ekonomin och tiden att gå ihop med ett konstnärligt arbete. Samtidigt är det en utmaning jag gärna tar mig an.

Vilket är det bästa rådet du fått?

Inspiration kommer med konsekvent arbete. Om man vill arbeta inom ett kreativt yrke kan man inte gå runt och vänta på inspiration. Då skulle ingen få särskilt mycket gjort. Huvudpoängen är att man bara måste sätta sig ner och, i mitt fall, måla. Man måste på egen hand leta rätt på inspirationen! Rätt som det är har du byggt upp en egen liten fantasivärld med saker du tycker om och först då är inspirationen en mycket mer lättåtkomlig resurs.

Finns det en färg du helst undviker?

Egentligen inte, men rött är en färg jag sällan använder rakt ur tuben.

Vad hade du gjort om du inte blivit konstnär?

Jag har mycket jag velat göra! Hade jag helt bytt spår hade jag sökt mig till biologi eller kemi. Jag läste naturvetenskap på gymnasiet och det är också ett genuint intresse jag har. Trädgård och design är ett annat område jag älskar och är uppvuxen med, så kanske även det?

Är det något du önskar att fler frågade om ditt måleri?

Nej, det skulle jag inte säga. Olika människor ställer väldigt olika frågor, trots att det såklart finns frågor som är mer vanliga än andra. Dessutom tycker jag det är ganska spännande att låta en del vara osagt. På så sätt tänker jag att åskådaren själv får bygga en bild över mitt arbete. 

Finns det en plats eller person som format ditt måleri mer än andra?

Jag har vuxit upp i ett väldigt kreativt hem, med många kreativa själar. Pappa är designer och lärde mig och mina syskon mycket om färg och form när vi var yngre. Jag minns framförallt de stunderna när vi alla satt och målade akvareller tillsammans efter dagar på stranden eller ute till havs. Alla härmade pappa - motiv med turkost vatten, höga klippor och intrikata båtar. Jag tror att all den lärdomen fortfarande sitter kvar i mig, även om jag nu målar mina egna motiv. Jag bor idag kvar i mitt barndomshem, och här har det alltid funnits mycket konst att titta på. Både på väggar, golv och i taket. Att ständigt vara omgiven av konst har gjort att jag aldrig riktigt sett det som något avlägset eller ouppnåeligt, utan snarare som en naturlig del av livet.

Vad betyder stipendiet för dig just nu?

Framförallt är det erkännandet som betyder något för mig just nu. Det är ett kvitto på att jag har lyckats beröra med min konst, vilket är mitt huvudsakliga mål med det jag gör. Därför betyder det mycket att få bekräftelse på att jag är på rätt väg och att det jag själv känner i måleriet också kan förmedlas till andra. Det ger mig pepp att fortsätta med det jag gör, trots att det är lätt att hamna i tvivel, framförallt när det man gör är så sårbart och ensamt. Det ekonomiska stödet är inte heller oviktigt. Inte minst är konstmaterial svindyrt - utan färg, dukar och penslar vore jag ju ingenting! Det är grunden i vad jag gör. Ett ekonomiskt stöd som detta gör att jag kan arbeta med större frihet, våga mer, måla större och låta processen ta lite mer tid än vanligt. 

Vad arbetar du med härnäst?

Efter en vår och sommar med extremt intensivt målande inför galleriutställningar ser jag fram emot en höst och vinter där jag får måla och sälja på egen hand. Nya projekt har däremot en tendens att dyka upp när man minst anar det, så jag håller den saken öppen.

Om du skulle beskriva ditt måleri med ett enda ord, vilket blir det?

Passion!

Vad är ditt råd / tips till den som vill leva på sitt konstnärskap?

Behandla det som ett riktigt jobb! I dagens landskap gäller det att tänka på sitt konstnärskap som ett företag för att kunna leva på det. Det kan låta krasst, men sanningen är att det handlar om så mycket mer än bara skapandet. Du måste bygga upp en image som onekligen kommer att vara din egen och som folk också kommer att minnas. Hur marknadsför du din konst? Vem är din målgrupp? Samtidigt ska man inte låta affärstänket styra. Man måste hitta en balans mellan att vara strategisk och nyfiken. Tänk såhär: försök styra så mycket som du kan runtomkring ditt målande, så kan du vara desto mer fri vid målarduken. I slutändan är det när du är så mest dig själv som du skapar dina bästa verk. Måla måndag till fredag, även när du inte känner för det. Svara på mejl, skicka fakturor och bygg relationer. Tillslut kommer man ha övertygat sig själv om att det verkligen är ett arbete och något att leva på.